[håj`-]
verb ~de ~t
hojt·ar●ropa högt
för att påkalla uppmärksamhet
komm.JFRcohyponymhoa
”Hallå, ni därborta”, hojtade hanhojta (på/åt ngn)sedan 1678sv. dial. hojta; bildn. till hoj, utropsord; jfr ohoj
Subst.:vbid1-183428hojtande;
vbid2-183428hojt