Svensk ordbok 2009, webbversion
[hål`-]
substantiv ~n holmar
holm·en●liten ö
vanligen obebodd
geogr.JFRcohyponym2bådecohyponym2ö
badholmefågelholmeklippholmeholmar och skär○äv. bildligt om liten (skogklädd) kulle på fält e.d.sedan 1315 (i ortnamn)öppet brev utfärdat av kaniken Sigmund i Linköping om bortarrendering av gård och inventarier (Svenskt Diplomatarium)fornsv. holmi; gemens. germ. ord, motsvarande lat. cul´men ’topp’; jfr kulmen