substantiv ~n
homeo·patin●en läkemetod som hävdar att en sjukdom kan botas genom att den sjuke får små doser av ett ämne som i större doser framkallar sjukdomen
inte fullt vetenskapligt erkänd
med.sedan 1832av ty. Homöopathie med samma betydelse; till grek. hom´oios ’lika’ och path´os ’lidande’