Svensk ordbok 2009, webbversion
ho
`
nkön
substantiv
~et
hon|kön·et
●
kön vars representanter ombesörjer hela fortplantningen, sedan befruktningen väl skett
i fråga om människor, djur och äv. växter
bot.
zool.
JFR
cohyponym
hankön
(av) honkön
sedan 1790