[-lå´g-]
substantiv horologiet horologier
horo·logi·et●konstfull, urliknande anordning som utom dygnets tid anger årtal, stjärntid m.m.
särsk. vanligt under medeltiden
astron.sedan 1679av lat. horolog´ium med samma betydelse; av grek. horolog´ion, till ho´ra ’timme; tid’ och leg´ein ’säga; ange’