Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
hot·et●varning om möjlig obehaglig följd
som talaren e.d. kan utsätta den tilltalade för, om han/hon inte handlar på önskat sätt
komm.krigshotpistolhotett allvarligt hotett förtäckt hotett tomt hotförebygga och undanröja hot mot fredenhans hot om repressalierlandets hot att bomba grannlandets huvudstadhan tvingade henne att följa med under hot om våldhon gjorde aldrig allvar av sitt hotmannen misstänktes för misshandel och olaga hot○spec. i vissa spel, särsk. schackmatthotett starkt hot mot den svarta kungen○äv. i fråga om naturföreteelse som kan medföra negativ utvecklingett akut hot om stora klimatförändringarett hot (mot ngn/ngt), ett hot (om ngt/att+V/SATS), ett hot (att+V/SATS)sedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. hot; nord. och gotiskt ord, besl. med 1vass; jfr även höta
[håt´]
substantiv ~en
hot·en●en särskilt livlig (och renodlad) form av jazz
urspr. i mots. till arrangerad musik med jazzinslag
ngt åld.musiksedan 1933av eng. hot med samma betydelse, eg. ’het’; nära besl. med het
[håt´]
adjektiv,
neutr. ~, plur. hotta
●som är i linje med senaste trender
inom t.ex. mode el. samhällsdebatt
vard.allmän värderingkläd.komm.den just nu hottaste pratshowende hottaste datorspelensedan åtm. 1990av eng. hot med samma betydelse; eg. ’het’; nära besl. med het