Svensk ordbok 2009, webbversion

hovrätt [hå`v-] substantiv ~en ~er hov|­rätt·en●all­män dom­stol där tings­rätternas av­göranden kan prövas an­dra och vanligen högsta instans i Sverige jur.Svea hovrättsedan 1614efter lågty. hoverecht, ty. Hofrecht med samma betydelse, eg. ’dom­stol vid ett hov’