Svensk ordbok 2009, webbversion

hugg substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hugg·et1slag med skarpt vapen eller redskap komm.huggsåryxhuggett dödande hugg i bröstetefter ett par hugg föll trädet○ibl. äv. om stötknivhugghan måttade ett hugg med kniven○äv. om det synliga resultatetJFRhyperonymmärke 2 ett fult hugg i bordet○äv. om miss­handel i all­mänhet (särsk. i ett ut­tryck)hon fick ut­stå både hugg och slag från sin man○äv. bildligt om aggressiv kritik o.d.det växlades skarpa hugg i debattenhan gav hugg på sig med sina dåligt under­byggda på­ståendenett hugg (med ngt) (mot ngn), ett hugg (med ngt) (i ngt)med ngt i högsta huggmed ngt färdigt att o­medelbart an­vändas​ vid monumentet fanns många turister med kamerorna i högsta hugg sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. hug; till hugga 2an­fall med tänder el. annan vass kropps­del; mest av djur jakt.komm.zool.ormens hugg○spec. i fråga om fiskarnapp få hugg på djupt vattenvara på huggetvara koncentrerad och full av verksamhets­lust​ de före­tag som varit på hugget och minskat sina koldioxid­utsläpp kommer att belönas med ett miljöpris; mål­vakten var på hugget och räddade laget från förlust sedan ca mitten av 1400-taletLäke- och örte-böcker3plötslig stark smärta vanligen fysisk men äv. själslig med.hon kände ett hugg i bröstetsedan 1831