substantiv ~et
hull·et●mjuka ytliga delar av kroppen
med.○särsk. i uttryck för (grad av) fetmaha gott hullhon har blivit lös i hulletsedan han köpte bil har han lagt på hullet(sluka/svälja ngt) med hull och hårfullständigt
han svalde deras argumentation med hull och hår; hon har gått in för examensarbetet med hull och hår
sedan ä. fornsv.fornsv. huld; av ovisst urspr.; jfr finhyllt, rundhyllt