äv.
holtholt
[hål´t]
substantiv ~et el. ~en, plur. ~ el. ~ar el. ~er
hult·et, holt·et●nästan enbart i sammansättn.
längre (rundad) trädel som ingår i ett fartygs utrustning
sjö.krysshultrundhultsedan 1883av lågty. holt med samma betydelse; identiskt med 2hult
2hult
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
hult·et●skogsdunge
åld.geogr.sedan 1210–16 (i ortnamn)gåvobrev utfärdat av Ragnvald Ingesson till Alvastra kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. hult; gemens. germ. ord; jfr ty. Holz ’trä; skog’