Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~en äv. ~, best. plur. ~ena
hund|huvud·et●en hunds huvud
anat.zool.få bära hundhuvudet för ngtbli beskylld och kritiserad för ngt
den nuvarande styrelsen ska inte få bära hundhuvudet för det som hände för fem år sedan
sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. hunda hovudh; idiomet bära hundhuvudet (1597) trol. efter lågty. dat hundshöwet dragen (med tanke på hunden som en föraktad varelse)