Svensk ordbok 2009, webbversion

hun`dhuvud substantiv ~et, plur. ~en äv. ~, best. plur. ~ena hund|­huvud·eten hunds huvud anat.zool.få bära hundhuvudet för ngtbli beskylld och kritiserad för ngtden nu­varande styrelsen ska inte få bära hund­huvudet för det som hände för fem år sedan sedan början av 1500-taletLäke- och örte-böckerfornsv. hunda hovudh; idiomet bära hund­huvudet (1597) trol. efter lågty. dat hundshöwet dragen (med tanke på hunden som en föraktad varelse)