Svensk ordbok 2009, webbversion

hu`shåll substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en hus|­håll·et1knappast plur. husligt arbete som är en förut­sättning för det normala livet i ett hem särsk. om mat­lagning, tvätt, städning o.d. hush.hushållsbestyrsköta hushållethan borde hjälpa till mer med barnen och hushållethon bor in­ackorderad men har eget hushåll○ibl. med särsk. ton­vikt på de nöd­vändiga förbruknings­varornahushållspengarhushållet blev dyrt den månaden○äv. med bi­betydelse av enkelheti sammansättn. hushållsmargarinhushållsostsedan 1559efter ty. Haushalt ’hus­håll; hus­hållning’, till Haus halten ’hålla hus’ 2grupp personer med gemensamt hem och gemensam förbrukning av daglig­varor ofta om familj men äv. om större resp. mindre grupper (el. en enda person) hush.enpersonshushållfamiljehushållflerpersonershushållstorhushållett fyra personers hushållin­ackorderingen räknades ock­så till hushålletsedan 1582