Svensk ordbok 2009, webbversion

hu`stomte substantiv ~n hustomtar hus|­tomt·enperson som på ett o­märkligt och anspråks­löst sätt bi­drar till att höja trevnaden och ordningen i ett hus psykol.yrk.professorn själv var något av en hustomte på institutionenurspr. om ett väsen i gammal folk­trode satte ut gröt till hustomtensedan 1865