verb hutade hutat
hut·ar●irriterat tillrättavisa
komm.JFRcohyponym1snäsa
pappa hutade åt barnen och skickade dem från bordethuta åt ngnsedan 1625sv. dial. huta; jfr no. huta ’hojta; ropa till en hund’; trol. bildn. till hut
Subst.:vbid1-186069åthutande,
åthutning