Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
huv·en●hatt- eller takliknande anordning som placeras eller träs över ngt som skydd
hush.tekn.JFRcohyponym2dom 2
motorhuvskorstenshuvhon lade huven på symaskinen○äv. om liknande anordning för annat syftetehuv○spec. arkit.tornhuvsedan 1658jfr fornsv. huver ’tak; överbyggnad på tak’; gemens. germ. ord, urspr. ’ngt välvt’