Svensk ordbok 2009, webbversion

huvudgärd [hu`v-äv.huv`-] substantiv ~en ~er huvud|­gärd·enhuvud­ända av säng ofta särsk. med tanke på an­ordningar för huvudets vila (kuddar o.d.) heminr.han satte sig vid den sjukas huvudgärdsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. hovudhgärdh; trol. till gärd; jfr åtgärd