[hu`v-äv.huv`-]
adverb
huvud|stupa●med huvudet först
Nollhan föll huvudstupa i snön○äv. ngt utvidgathandlöst
de kastade sig huvudstupa i skydd○äv. bildligtytterst brådstörtat
de fick huvudstupa ge sig i väg till sjukhusetsedan 1400-taletEtt forn-svenskt legendariumfornsv. hovudhstupo; till 1stupa; jfr framstupa, ättestupa