Svensk ordbok 2009, webbversion

1hyll`a substantiv ~n hyllor hyll·anuppfäst (av­lång) skiva som före­mål placeras på för förvaring el. prydnad; in­byggd i skåp e.d. el. an­bringad i an­slutning till vägg ett stycke ovan­för golvet heminr.hyllpapperhyllskåphatthyllaspegelhyllautdragshyllaboken står på tredje hyllan upp­ifrånvinet står på översta hyllan i skafferietpå en hylla i köket stod en rad ut­sökt målade tallrikaräv. om hel möbel som inne­håller ett an­tal så­dana skivorbokhyllahörnhyllaäv. i fråga om naturförhållandenvanligen i sammansättn. (klipp)avsats mängder av fåglar satt på hyllorna i klipp­väggenäv. om den översta raden på teater e.d.vard.de köpte biljetter till hyllanlägga ngt på hyllandefinitivt upp­höra att ägna sig åt ngt26 år gammal lade han badmintonkarriären på hyllan; hon lade politiken på hyllan och startade ett konsult­företag i stället sedan 1515Stockholms stads tänkeböckerfornsv. hylla; jfr isl. hilla med samma betydelse, no. hilla ’av­sats’, lågty. hilde ’(hö)skulle; foder­häck’; urspr. ’ngt som höjer sig’
2hyll`a verb ~de ~t hyll·ar1(offentligt) ge erkännande som fram­stående på grund av en­staka prestation, egenskaper, kunnande e.d. komm.JFRcohyponymfira 1 han hyllades som sin tids främste vetenskaps­manalla hyllade henne för hennes o­räddhetspec. med avs. på högt upp­satt personge erkännande genom bifalls­rop, upp­vaktning e.d. ngt högt.han hyllades som konung av folketäv. med avs. på egenskaper e.d.han hyllade sin före­trädares karaktärs­fasthetäv. med an­ledning av högtids­dag e.d. (utan att ngn prestation ut­förts)hon hyllades på sin 50-årsdaghylla ngn (för ngt), hylla ngn (som ngn), hylla ngtsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. hylla; bildn. till huld 2vara an­hängare av å­sikt, lära e.d. komm.JFRcohyponymomfatta 2 han hyllade principen ”uppskjut till morgon­dagen vad du inte behöver göra i dag”hylla ngtsedan ca 1430Själens tröstSubst.:vbid1-186659hyllande, hyllning