Svensk ordbok 2009, webbversion

hy´vel substantiv ~n hyvlar hyvl·ar●ett hand­verktyg för till­jämning (av ngt) genom av­skiljning av tunna spån med hjälp av en egg som skjuter ut ngt från under­sidan; särsk. för arbets­stycken av trä men äv. av metall verkt.hyvelbordplåthyvelputshyvelrundhyvelskrubbhyvel○äv. om maskin av mot­svarande slag○äv. om hyvelliknande redskap som ngt skivas el. skärs av medi sammansättn. osthyvelrakhyvelsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. hövel; jfr lågty. høvel ’hyvel’; av o­visst urspr.