Svensk ordbok 2009, webbversion

i`aktta äv. åld. i`akttagai`akttaga verb iakttog iakttagit iakttagen iakttagna, pres. iakttar äv. åld. iakttager i·akt|­tag·it1komma att upp­täcka ngt psykol.JFRcohyponymobservera 1 han blev iakt­tagen av en förbi­passerandefågeln har iakt­tagits på ett fler­tal platser i Sverigesymtomen kunde iakt­tas långt före in­sjuknandet○äv.betrakta JFRcohyponymobservera 2 han iakttog henne upp­märksamthon kände sig iakt­tageniaktta ngn/ngt/SATSsedan 16802bete sig i enlighet med psykol.JFRcohyponymobservera 3 iaktta landets religiösa seder○äv. med under­förstådd före­skrift e.d.före­taget av­skedade henne utan att iaktta uppsägnings­tid○äv. försvagatiaktta försiktighetiaktta tystnadiaktta ngtsedan 1648Subst.:vbid1-190610iakttagande; iakttagelse