verb iddes itts, pres. ids äv. åld. ides
id·as●förmå sig till
mindre ansträngning
NollJFRcohyponymgitta
hon iddes inte svara på alla frågorna på enkätenidas (V), idas (att+V)sedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. idhas, reflexiv form av idha ’vara verksam’; bildn. till 3id