Svensk ordbok 2009, webbversion

id`ka verb ~de ~t idk·arägna sig åt viss verksamhet arb.JFRcohyponymbedrivacohyponymutöva idka studieridka vinter­sportidka väl­görenhetidka handelidka ngtsedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. idhka ’ut­föra’; till 3id Subst.:vbid1-190898idkande