Svensk ordbok 2009, webbversion
id`ka
verb ~de ~t
idk·ar●ägna sig åt
viss verksamhet
arb.JFRcohyponymbedrivacohyponymutöva
idka studieridka vintersportidka välgörenhetidka handelidka ngtsedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. idhka ’utföra’; till 3id
Subst.:vbid1-190898idkande