Svensk ordbok 2009, webbversion

i`hålig adjektiv ~t i|­hål·ig●vars inre inte är ut­fyllt form.psykol.MOTSATSantonym1massiv 2 en ihålig timmer­stock○äv. (om ljud)dov, ekande som upp­kommen genom slag på ngt i­håligt före­mål hans röst lät ihålig, o­verkligett ihåligt skratt○äv. bildligt om resonemang, förkunnelse e.d.som bara skenbart har vägande inne­håll en ihålig argumentationhennes kritik klingar ihåligt mot bak­grund av att hon själv har gjort sig skyldig till liknande saker (adv.)sedan 1629; 1815 i bildlig bemärkelseut­vidgad form av fornsv. ihul med samma betydelse; se hål