substantiv ~n
ill|vilj·an●önskan att vålla skada
psykol.JFRcohyponymelakhetcohyponymondska
många ansåg att det låg ren illvilja bakom anklagelserna mot NNillvilja (mot ngn/ngt)sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ilvili