substantiv ~n
ilsk·an●uppretad sinnesstämning som tar sig häftiga uttryck
ofta av relativt tillfällig el. trivial anledning
psykol.JFRcohyponymharmcohyponymvrede
koka av ilskahon hoppade jämfota av ilskai ett ögonblicks ilska kastade han racketen i gräsethan låter aldrig ilskan gå ut över familjenilska (mot ngn) (över ngt/att+V/SATS)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. ilzka, till ilzker ’ond, elak’