Svensk ordbok 2009, webbversion

il`sken adjektiv ilsket ilskna ilsk·en●som visar ilska om person, handling e.d.; vanligen som beskrivning av till­fälligt sinnes­tillstånd admin.psykol.JFRcohyponymuppretad tvärilskenilskna tittare ringde ner tv:s klago­murhon gav honom en ilsken blick○äv. i fråga om permanent egenskap (särsk. hos djur)folkilskenen ilsken hund○äv. bildligt om färger, ljud etc.på­trängande eller häftig en ilsken signalen ilsket röd klänning (adv.)ilsken (på ngn) (över ngt/att+V/SATS)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. ilzkin, ut­vidgad form av ilzker ’ondske­full’, sv. dial. ilsk ’ilsken’; besl. med illa