adjektiv ~t
im·bec·ill●mycket enfaldig
om person, handling e.d.
admin.psykol.ett förbud som upplevdes som helt imbecillt○urspr. med exaktare innebördmedelsvårt psykiskt utvecklingsstörd
åld.sedan 1784av fra. imbécile ’sinnessvag; dum’; av lat. imbecill´is ’svag; utan stöd’; besl. med bacill