adjektiv,
neutr. ~
im·man·ent●som utgör en oskiljbar, organisk del
av ngt
särsk. fil., relig.fil.JFRcohyponyminre 2cohyponym2inneboende 2
panteisterna tänker sig gudomen som immanent i världensedan 1798eg. pres. part. av lat. immane´re ’förbli i; förbli vid’; jfr 1permanent