[-an´säv.-aŋ´s]
substantiv ~en
im·ped·ans·en●elektriskt motstånd i växelströmskrets
fys.JFRcohyponymresistanscohyponymkonduktans
sedan 1900av eng. impedance ’hinder; motstånd’; till lat. impedi´re ’hindra’; jfr impediment
Svensk ordbok 2009, webbversion
[-an´säv.-aŋ´s]
substantiv ~en
im·ped·ans·en●elektriskt motstånd i växelströmskrets
fys.JFRcohyponymresistanscohyponymkonduktans
sedan 1900av eng. impedance ’hinder; motstånd’; till lat. impedi´re ’hindra’; jfr impediment