Svensk ordbok 2009, webbversion

impe´rium substantiv imperiet imperier im·peri·et(geografiskt vid­sträckt) stormakts­välde med ett an­tal under­kuvade stater särsk. i fråga om förhållanden före första världs­kriget pol.JFRcohyponymvälde 1 imperiebyggareimperiekonferensdet brittiska imperietnu­mera ofta ut­vidgat, särsk. till affärs­världenindustriimperiumen skepps­redare som byggde ett imperiumsedan 1915av lat. imper´ium ’befallning; högsta makten; stort rike; det romerska riket’