Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv imperiet imperier
im·peri·et●(geografiskt vidsträckt) stormaktsvälde med ett antal underkuvade stater
särsk. i fråga om förhållanden före första världskriget
pol.JFRcohyponymvälde 1
imperiebyggareimperiekonferensdet brittiska imperiet○numera ofta utvidgat, särsk. till affärsvärldenindustriimperiumen skeppsredare som byggde ett imperiumsedan 1915av lat. imper´ium ’befallning; högsta makten; stort rike; det romerska riket’