Svensk ordbok 2009, webbversion

implice´ra verb ~de ~t im·plic·er·ar1nöd­vändigtvis med­föra av logiska skäl fil.a är större än b och b är större än c ― detta implicerar att a är större än c○ibl. äv.in­begripa frågan är av intresse för alla implicerade parterimplicera ngt/SATSsedan 1887av lat. implica´re ’in­veckla i ngt’, till plica´re ’vika; veckla’; jfr plissera 2ofta perf. part. blanda in ngn, särsk. i brott e.d. jur.polisen var själv djupt implicerad i o­laglig verksamhetimplicera ngn (i ngt)sedan 1657Subst.:vbid1-191815implicerande, vbid2-191815implicering; implikation (till 1)