Svensk ordbok 2009, webbversion
[-an´tel.-aŋ´t]
adjektiv,
neutr. ~
im·pos·ant●som har imponerande yttre egenskaper
ofta med tonvikt på storlek
admin.psykol.JFRcohyponymimponerande
en imposant kyrkobyggnaden imposant personlighet som ensam kunde fylla en scensedan 1785av fra. imposant med samma betydelse, urspr. pres. part. av imposer ’ålägga; imponera’; besl. med imponera