Svensk ordbok 2009, webbversion

impressionism [-∫onis´m] substantiv ~en im·press·ion·ism·en●en konst­riktning som försöker fånga det o­medelbara verklighets­intrycket särsk. in­om målar­konsten men äv. i litteraturen, musiken etc.; särsk. om den dominerande franska målar­skolan vid 1800-talets slut konstvet.litt.vet.musikJFRcohyponymexpressionism impressionismens luftiga, sol­belysta landskapmed sina många små färg­fläckar är tavlan typisk för impressionismensedan 1883av fra. impressionisme med samma betydelse, till impression ’in­tryck’; av lat. impress´io, till imprim´ere ’trycka in’; jfr imprimatur; 1press 1