Svensk ordbok 2009, webbversion

impul´s substantiv ~en ~er im·puls·en●plötsligt upp­kommande lust att handla på visst sätt fys.psykol.flyktimpulshon under­tryckte en impuls att ge honom en ör­fil○äv.(första) på­verkan som leder vidare impulsgivareden väster­ländska konsten har fått många impulser från Kina○spec.kort­varig elektrisk ström­stöt ○spec. äv.rörelse­mängd ut­tryckt som produkten av ett rörligt före­måls hastighet och dess vikt en impuls (till ngt), en impuls (att+V)sedan 1850av lat. impul´sus ’stöt; på­stöt’; jfr puls