substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
in|be·grepp·et1vanligen obest. f. sing.
det att ngt inbegrips
mindre brukl.fil.med inbegrepp av allt övrigtinbegrepp (av ngt)sedan 18152koncentrerat sammanfattande uttryck
för ngn företeelse e.d.
fil.JFRcohyponymkoncentrat 2
nazismen står för de flesta som inbegreppet av det ondainbegreppet (av ngn/ngt)sedan 1746