verb ~de ~t
in|bill·ar●få (ngn) att tro
ngt som saknar grund
komm.JFRcohyponymintala 1
han försökte inbilla polisen att han var utlänningverkliga och inbillade spionerinbilla ngn ngt/SATSsedan 1635av lågty. inbilden ’inprägla’; till bild
Subst.:vbid1-192086inbillande,
inbillning
Den inbillade sjuke.Svensk titel på komedi av Molière (ca 1660)