Svensk ordbok 2009, webbversion

in´dex substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en in·dex·et1kort­fattad förteckning över huvud­punkter i större material; särsk. för under­lättande av mer avancerad informations­sökning bok.JFRcohyponymregister 1 ett index över viktigare tidskrifts­artiklarsist i boken finns ett värde­fullt index○spec. (förr) om romersk-katolska kyrkans lista över förbjudna böckervissa böcker som argumenterade för den moderna världs­bilden kom på indexett index (över ngt)sedan 1544av lat. in´dex ’an­givare; bud; pek­finger; katalog’ 2ofta i sammansättn. tal som an­ger karakteristisk egenskap för visst ämne e.d. vetenskapl.brytningsindexläsbarhetsindex○äv. om ned­sänkt siffra e.d. som fogas till bok­stav för att skilja den från an­dra bok­stäver av samma slaga med index 2 brukar skrivas ”a2”glykemiskt indexett mått på hur snabbt och högt blodsocker­nivån stiger när man har ätit kol­hydratersedan 18743ofta i sammansättn. tal som sätts i relation till ett grund­tal för att möjlig­göra (statistiska) jäm­förelser särsk. i tiden; vanligen med grund­talet 1 el. 100 ekon.statist.indexaktieindexavtalkonsumentprisindexsedan 19134avläsningsmärke på en skala instr.sedan 1803