adjektiv,
neutr. ~
in·di·rekt●som sker eller förbinds med ngt via mellanled
ofta extra tankeled
af.språkvet.hans ord innebar ett indirekt erkännandeindirekt belysning, dvs. genom reflexion från taketkatten var den indirekta orsaken till frontalkollisionenindirekt anföring/talseanföring
indirekt frisparksefrispark
indirekt skattseskatt 1
indirekta valse1val 2
sedan 1801till in- och 1direkt