Svensk ordbok 2009, webbversion

indivi´d substantiv ~en ~er, ibl. ~et, plur. ~ in·di·vid·en●en­skild varelse särsk. om person, ofta i mots. till ngn grupp af.yrk.individen och sam­hälletkonsumtionen av alkohol per vuxen individindividens rättigheter och skyldigheter○ibl. för att ut­trycka negativ värderingljus­skygga individer○äv. om (en­skild typ av) växt el. djuribl. i neutr. ett individ av släktet Primulafärgen växlar från individ till individ○i tekniska samman­hang äv.en­skilt exemplar särsk. av produkt som serie­tillverkas sedan 1787till lat. individ´uus ’o­delbar’; jfr dividera