[-∫o´n]
substantiv ~en ~er
in·dukt·ion·en1en tankemetod med vars hjälp man når fram till allmänna principer utifrån enskilda iakttagelser
fil.MOTSATSantonymdeduktion
induktionsbevisinduktion (av ngt) (från/ur ngt)sedan 1708till lat. indu´cere, se inducera
2alstring av elektrisk spänning i en ledning genom ändring av omgivande magnetfält
fys.induktionsspoleinduktionsströmsedan 1843