Svensk ordbok 2009, webbversion
in`föra
verb införde infört, pres. inför
in|för·de1äv. lös förb., seföra 1
leda eller manövrera in
i ngt
NollMOTSATSantonymutföra 2
införa en sond i såretinföra vapen i landet○spec.importera
införa utländska varor○spec. äv.låta trycka
i tidning e.d.
nyheten infördes på första sidaninföra ngt (från ngt) (till ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. införa
2göra bekant
med vist kunskapsområde
komm.han infördes i algebrans mysterier○äv.göra bekant
i visst socialt sammanhang
han införde dem i stadens sällskapslivinföra ngn i ngtsedan 17743(börja) göra allmänt brukad
med avs. på föremål, metod, vana e.d.
Nollinföra nya reglerhögertrafik infördes i Sverige 1967införa ngtsedan 1526Subst.:vbid1-193151införande,
vbid2-193151införing;
införsel (till 1)