verb ~de ~t
in|för·liv·ar●överta och låta ingå som del
av ngn redan existerande helhet
af.pol.JFRcohyponyminlemmacohyponyminkorporeracohyponymassimilera 2
Österrike införlivades med Tyska riket 1938han tänker införliva sången med sin repertoarinförliva ngt (i/med ngt)sedan 1680av lågty. invorliven med samma betydelse, trol. översatt från lat. incorpora´re, se inkorporera
Subst.:vbid1-193161införlivande,
vbid2-193161införlivning