Svensk ordbok 2009, webbversion
infan
´
t
substantiv
~en ~er
in·fant·en
●
(titel för) son till kungaparet
förr i Spanien och Portugal
histor.
samh.
släkt.
yrk.
sedan ca 1700
av spa.
infante
med samma betydelse; av lat.
in
´
fans
’barn’; jfr
enfant terrible