Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et
in·fant·eri·et●truppslag som strider till fots
det dominerande truppslaget i de flesta arméer
mil.yrk.JFRcohyponymkavalleri
infanteriregementepansarinfanterilandet hade 2 miljoner man infanteri under vapensedan 1629av fra. infanterie, ita., spa. infantería med samma betydelse, till spa. infante ’fotsoldat; tjänare’, eg. ’yngling’; till lat. in´fans ’barn’; jfr infantil