Svensk ordbok 2009, webbversion
infanti
´
l
adjektiv
~t
in·fant·il
●
själsligt omogen
om person, handling e.d.
psykol.
JFR
cohyponym
barnslig
det infantila underhållningsvåldet
sedan 1838
av lat.
infanti
´
lis
’barnslig’; jfr
infant