substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
in·fix·et●betydelsebärande orddel (av affixtyp) som placeras inne i ordstam
i vissa språk (inte svenska)
språkvet.JFRhyperonymaffixcohyponymprefixcohyponymsuffix
i det latinska verbet ”fingere” är ”n” infixsedan 1883bildat med lat. in´ ’in i’, efter mönster av affix, prefix, suffix