Svensk ordbok 2009, webbversion

in`gång substantiv ~en ~ar in|­gång·en1större öppning som man passerar för att komma in i en byggnad eller på ett om­råde vanligen om port el. dörr arkit.JFRcohyponymentré 2cohyponymutgång 2 huvudingångköksingångvi ses utan­för ingången till kyrkan○äv.(möjlighet till) till­träde en verk­stad med ingång direkt från gatanen ingång (till ngt)sedan ca 1420Legenden om Gregorius af Armenienfornsv. inganger 2knappast plur. början ngt högt.tid.vid årets ingångingången (av ngt)vara på ingångan­lända in­om kort​ tre rutinerade ny­förvärv är på in­gång till klubben sedan 1385KlosterläsningHerren skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid.Bibeln (1917 års övers.), Psaltaren 121:8