adjektiv,
neutr. ~
in·her·ent●som utgör en naturlig egenskap
hos ngn el. ngt
vetenskapl.JFRcohyponyminbyggdcohyponym2inneboende 2
språkförmågan är inherent hos barnetinherent (i ngt), inherent (hos ngn/ngt)sedan ca 1810av lat. inhæ´rens ’som ingår i ngns eller ngts väsen’