verb ~de ~t
in|kall·ar●ofta lös förb., sekalla in
uppmana eller beordra att inställa sig
spec. till rättegång resp. militärtjänst
jur.mil.inkalla vittnenunder kriget låg han inkallad i flera årinkalla ngn (till ngt), inkalla ngn (som ngn)sedan 1419öppet brev utfärdat av domprost och kapitel i Uppsala med intyg om trolovning (Svenskt Diplomatarium)fornsv. inkalla ’kalla inför rätta’
Subst.:vbid1-193556inkallande,
vbid2-193556inkallning;
inkallelse