Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
in·kon·tin·ens·en●oförmåga att kontrollera tarm eller urinblåsa
och därmed hålla kvar avföring el. urin
med.urininkontinenssängvätning och annan inkontinens hos barnsedan 1847av lat. incontinen´tia med samma betydelse; jfr 2kontinent